Tjöta och skaffa horn

Precis som jag nämnt tidigare saknar jag mina kollegor. Massor! Så idag åkte jag dit.
Jag åt lunch med dom och spenderade sedan sisådär en timme med att gå runt och störa folk så mycket jag bara orkade!
Mitt syfte med att tjata små hål i deras huvuden var naturligtvis att se till att de inte saknar mig allt för mycket. Som den goda medmänniska jag är oroar jag mig givetvis lite för deras psykiska hälsa - det kan inte vara lätt att leva vidare utan mig!

Job well done, om jag får säga det själv.


Sedan tog jag en sväng in till stan för att investera i ett skohorn.
Det blev ett silvrigt sådant. (Bilden till vänster. Notera även mitt fina parkettgolv)
Skohornet jag har sedan innan är inte trasigt, vilket brukar vara ett grundkriterie för att jag ska skaffa ett nytt. Men mitt gamla horn är av plast. Det fungerar fint för det mesta, men har inte helt önskad effekt på mina "jag är tuff och hård och rockig" - kängor.
Så ett i metall verkade som en vettig idé att komplettera med.

Ett varningens finger bör dock höjas!
Om man tittar på det samtidigt som man lyser på det med en väldigt stark lampa gör det jätteont i ögonen!
Om vi hade varit i USA hade det säkerligen funnits en varningsetikett angående detta.

The BUZZ Champ!

Godmorgon!

Till FBC: Tack för en riktigt trevlig kväll igår!

Till alla andra: Jag hade en riktigt trevlig kväll igår!

Det var en riktigt bra kväll. Jätteroligt att träffa hela gänget, god mat, massa öl och kanske ännu mera vin - och, det kanske bästa av allt - vi spelade "Buzz" på PS3 och JAG VANN!
(något att ta med på mitt CV?)
Det blev flera omgångar och jag deltog bara en av dessa, men den gången vann jag och då kände jag naturligtvis att det var bäst att sluta när man ligger på topp!

Idag var det riktigt jobbigt att gå upp när klockan ringde 07:00!

Datastrul blev till rysare!

Igår hade min dator spatt... eller, kanske snarare min internetanslutning.
Den fungerade en stund på förmiddagen, jag hann söka ett jobb och skicka en del mail.
Sedan spenderade jag resten av dagen med att försöka komma på varför den kopplade ifrån hela tiden?
Jag kände mig väldigt oproduktiv, blev arg, gav upp, gick på promenad, testade igen, blev arg, gav upp, upprepade proceduren tre gånger..... sket i det och kollade på film istället.


Filmen var en rysare kallad "The Abandoned" och handlade om en kvinna som blev bortadopterad som spädbarn då hennes mamma gick bort (läs mördad). Hon växte upp i england och USA och återvände till Ryssland när hon var 40 då hon ärvde sin barndomsgård.
På gården finns en man som visar sig vara hennes tvillingbror och deras förflutna börjar nystas upp.
Filmen påstods vara "mörk och oförutsägbar". Jag är inte helt säker på att jag håller med.
Historien var bra och "mörk" är, i mina ögon, en fullt godkänd beskrivning. Däremot vill jag motsätta mig påståendet "oförutsägbar". Jag tyckte inte man behövde komma särskilt långt in i filmen innan man listat ut varthän det barkade. Inte så läskig som jag hade hoppats, men får ändå ett godkänt betyg.

Idag ska jag, liksom onsdag förra veckan, luncha med Siri.
Ikväll är jag hembjuden till en kollega från mitt senaste jobb. Hela avdelningen jag jobbade på ska dit. Väntas bli mycket trevligt och jag emotser detta med förväntan! :)

Min senaste obsession!

Helgen är över.
Det blev en lugn helg utan några större utsvävningar. Så vad har jag gjort?
Kollat in My little pony!
Lite barnsligt? Jo... men jag har i alla fall slutat följa Teletubbies, vilket jag tidigare gjort nästan slaviskt...

Men, kom igen, vem blir inte lite förälskad i en goth-pony som denna?

Seriefigurer och beröm

Nu har jag varit för att träffa en handläggare på arbetsförmedlingen.

Jag var, som alltid, alldeles för tidig. Så jag fick slå mig ner och vänta en stund.

Jag fick genast syn på en lustig liten man med kulmage, glasögon och ett stort, oändligt, leende på läpparna. Jag tyckte han såg ut som en seriefigur, med sin bredrandiga tröja i flera färger och sitt runda ansikte. (om han skulle läsa detta så hoppas jag verkligen att han inte tar illa upp - jag menar ju såklart en väldigt gullig seriefigur...)

Så, där satt jag och tänkte på hur hans röst säkert var hög och ljus, som en seriefigur... och jag tänkte att han säkert skulle lespa lite också...

Sedan insåg jag att det skulle kunna vara honom jag var där för att träffa, varpå jag undrade hur tusan jag skulle kunna ta mig igenom det mötet utan att börja fnissa hysteriskt...

Det var naturligtvis honom jag skulle träffa...

När han ropade upp mitt namn hade han inte alls en ljus stämma och han lespade inte det minsta. Han hade en snäll och varm "mys-gubbe"-röst.När vi skakade hand var "seriefiguren" redan borta.Det blev ett jättebra möte. Främst för att jag fick en hel massa beröm - mitt CV är perfekt, han var imponerad över att jag hade så mycket erfarenhet vid min "ringa" ålder och han tyckte att jag var duktig på att söka jobb. Dessutom sa han att jag säkerligen skulle ha ett jobb inom kort! (för vem tusan skulle inte vilja anställa mig?)

Idag har jag lärt mig något jag varit helt övertygad om att jag redan visste - man ska inte döma någon baserat på deras yttre.Dessutom fattade jag -äntligen!- hur man fyller i ett kassakort (har ni sett hur många rutor det är på ett sånt? Crazy!)

Saknaden

Snart är min första arbetslösa vecka över.
Jag saknar mina kollegor.
Jag hade verkligen helt otroligt bra kollegor på mitt senaste jobb.
Jag har aldrig tidigare och kommer troligtvis aldrig igen jobba tillsammans med ett så fantastiskt roligt gäng.

Jag trodde att det skulle dröja lite längre innan jag saknade dom såhär mycket. Man har ju faktiskt varit ifrån dom under längre perioder än såhär, under semestrar och liknande...
Kanske beror det på vetskapen att man aldrig ska jobba med dom igen?
Kanske kan det även bero på att jag inte har något nytt jobb att gå till än?

Det är inte bara saknaden efter mina kollegor som känns tung just nu... jag saknar att jobba!
Det är riktigt tråkigt att inte veta när man ska jobba igen.
Hade jag vetat när... vetat att om t.ex. 2 veckor skulle jag börja ett nytt jobb, då hade det säkert varit hur soft som helst att vara hemma. Men att inte veta är fan tortyr...

Kanske bra träning, det här... Träning i att släppa mina kontrollbehov och försöka låta livet ha sin gång utan att jag ska kunna kontrollera allting... (vilket jag garanterat inte kunde tidigare heller, men jag lyckades i alla fall inbilla mig att det var så...)

Nu ska jag förbereda mitt möte med en handläggare på arbetsförmedlingen.
Oj, så många papper de kräver! Jag vet inte ens om jag har kvar hälften... Med alla gånger jag flyttat de senaste åren har det förvunnit mycket grejer.
Dags att börja leta...

Ceca rekommenderar

Idag har jag och Siri ätit lunch på FREDDYS. Ett trevligt litet ställe på Drottningg. 31 här i Göteborg.
Där tillagar de Fiskrätter, Vegetariska hamburgare och Vegetarisk snabbmat fort som attan!
Toppengott! De får dessutom extra plus i kanten för den trevliga personalen.
Precis lagom lunchmat till ett precis lagom pris.
Gott kaffe också. Tyvärr ingick det inte i lunchen. Ett minus för oss fattiga arbetssökande.

Downtown FREDDYS får 4 av 5 ceca-poäng!
(och, som sagt, ett plus i kanten)

Rutinerna

Tredje dagen... Jag har försökt lägga upp lite rutiner att hålla mig till, för att inte helt förslappas av mina sega dagar.

• Senast klockan 08:00 ska jag vara uppe och igång. - De flesta börjar jobba omkring kl 8:00 på morgonen, och om det skulle vara någon som får för sig att ringa i något jobbrelaterat ärende vill man såklart inte svara i telefonen med en gäspning och sin slemmigaste morgonröst.
• Jag ska äta frukost varje dag! (låter kanske allt för självklart, men historiskt sett har jag haft en tendens att glömma den detaljen i mina dagsrutiner)
• Jag ska söka jobb 8 timmar om dagen. I dessa åtta timmar ingår såklart även att registrera mitt CV på diverse hemsidor där arbetsgivare kan hitta mig, besök hos arbetsförmedlingen och dylikt, inte bara att skicka iväg ansökningar.
• Jag ska äta lunch varje dag - så nära "normal" lunch-tid jag bara orkar...

Jag tror att det bästa är att behålla så mycket av de rutiner man hade när man jobbade som möjligt. Annars är nog risken, i alla fall för mig, att man vänder på dygnet helt.

Den enda punkten ovan som, än så länge, inte helt och hållet varit som jag tänkt mig är det där med att söka jobb 8 timmar om dagen...

Jodå, jag söker jobb 8 timmar om dagen, jag har bara väldigt svårt för att få dessa timmar att hamna i sträck! Jag kör i kanske 2 timmar på morgonen, tröttnar totalt och går ut en sväng och tar en promenad... Kör på någon timme till, käkar lunch... någon timme till, tröttnar igen och grejar med något annat en stund.... Sen tillbaka till sökandet igen...

Så mina 8 timmar sträcker sig från ungefär 8:30 på morgonen till sisådär 22-22:30 på kvällen... Men jag antar att huvudsaken är att man får det gjort.

Om någon har fina tips på hur man orkar söka mera sammanhängande under dagen skulle det uppskattas?! Vore ju skönt att känna sig "färdig" för dagen när alla andra slutar jobbet, så att man kan träffa vännerna på eftermiddagarna då och då utan att få dåligt samvete...

Idag ska jag träffa min fina vän Siri på lunchen! Trevligt att slippa käka ensam idag, innan den här veckans början det var ju längesedan man inte hade sällskap till lunch :)

Ett citat att leva efter 2009!

"When I'm sad, I stop being sad - and be AWESOME INSTEAD !"
Barney Stinson, How I Met Your Mother

Min första dag!

Igår, måndag den 19/1, gjorde jag min första dag som arbetslös.
Jag klev upp 07:30. Jepp, sovmorgon, det tyckte jag att jag hade förtjänat. Klockan 08:00 var jag redan uttråkad...
Jag duschade, käkade frukost och tittade lite på nyhetsmorgon. (Jo,jo, man måste ju hänga med lite trots att man är tillfälligt utanför arbetslivet)
Sedan kände jag att det var dags att diska och sätta på lite kaffe. Då fanns det inget vatten i kranen!
Det finns en lapp på porten, jag har sett den dagligen i en veckas tid. På den står det "Tisdag den 20/1 kommer vattnet vara avstängt 09:00-13:00" Guess what? DET VAR MÅNDAG!

Utan kaffe och med frukostdisken i hon ilade jag iväg till arbetsförmedlingen. De öppnar 10:00, jag var först i kön... nästan...
Det tog nästan två timmar att registrera sig. Sedan fick jag inte träffa en handläggare, för man måste boka tid för att göra det. Och för att boka tid måste man vara inskriven. Så jag måste tillbaka på fredag igen, för de hade inga tider innan dess. Sweet system...

Jag gick hem och fyllde i en massa papper till a-kassan, sedan gick jag och handlade lite.
När jag kom tillbaka med min matkasse var vattnet äntligen tillbaka!

Efter att inte ha druckit kaffe på hela dagen och inte ha varit gå på toaletten sedan 08:00 var jag ganska grinig...
Två koppar kaffe och tre toabesök senare kände jag mig på mycket bättre humör!
Så jag bakade en paj med lax & spenatfyllning.

Sedan satt jag och letade och sökte jobb hela kvällen.

Min första arbetslösa dag var både händelserik och utomordentligt långtråkig.

Idag har de också stängt av vattnet, så lappen på porten ljög inte...
Som tur är kom jag förberedd! Imorse fyllde jag alla kannor och vattenflaskor jag kunde hitta, så nu har jag kylen full!

Dags att leta jobb igen - wish me luck!