Tjöta och skaffa horn

Precis som jag nämnt tidigare saknar jag mina kollegor. Massor! Så idag åkte jag dit.
Jag åt lunch med dom och spenderade sedan sisådär en timme med att gå runt och störa folk så mycket jag bara orkade!
Mitt syfte med att tjata små hål i deras huvuden var naturligtvis att se till att de inte saknar mig allt för mycket. Som den goda medmänniska jag är oroar jag mig givetvis lite för deras psykiska hälsa - det kan inte vara lätt att leva vidare utan mig!

Job well done, om jag får säga det själv.


Sedan tog jag en sväng in till stan för att investera i ett skohorn.
Det blev ett silvrigt sådant. (Bilden till vänster. Notera även mitt fina parkettgolv)
Skohornet jag har sedan innan är inte trasigt, vilket brukar vara ett grundkriterie för att jag ska skaffa ett nytt. Men mitt gamla horn är av plast. Det fungerar fint för det mesta, men har inte helt önskad effekt på mina "jag är tuff och hård och rockig" - kängor.
Så ett i metall verkade som en vettig idé att komplettera med.

Ett varningens finger bör dock höjas!
Om man tittar på det samtidigt som man lyser på det med en väldigt stark lampa gör det jätteont i ögonen!
Om vi hade varit i USA hade det säkerligen funnits en varningsetikett angående detta.